den vaginala världsomseglingen

10645195_10152260094461930_7358093735272536802_n

ni skär genom haven
där månen säljs av sitt eget ljus

hav som lyfter dessa män
i sin färd, mot den vaginala världsomseglingen
där livet dog för länge sedan
av tiden som dog för länge sedan
krossade av era vita fötter
i grumliga vatten under stampande hovar
för ni oss in i den blinda stigen
vår undergång
splittrade själar står vi mitt i slagfälltet
öppen eld
där vatten varit vilt
där vi har simmat motströms
mot erosion där saltet nålar sig fast på våra kroppar
men vi är den lysande strimma, och vi kommer att nå platån

för vi dog för länge sedan
tiden dog för länge sedan
vi är dem som idisslat stunderna

vi är dem folk av land som köpts och sålts

vi är historia
ni är Columbus
fartyg fyllda av kropp och människovätska
ett erövrande av känslor
vi är munnar som rivs upp när de inte längre kan ta smärtan av priskans slag
en kropp utsmyckad av sår som bara vi kan se

ni skär genom haven
där månen säljs av sitt eget ljus
ni är på er vaginala världsomsegling

vi är de som sänker era skepp
vi är de som äter upp er

vi är historia.
förlorande i tiden för den koloni ni byggt på våra kroppar
men inte förlorade i tiden för koloniserande

aldrig mer rör ni våra kroppar
aldrig mer kommer ni nära våra känslor

de hårda piskslagen
som dekorerats på våra kroppar och själar
stiger nu upp ur havet
som krigare
kärlekskrigare
det är vad vi är

Av: Fatuma Awil

Vykort från Lesbos

Jag har precis kommit hem från Lesbos där jag har varit och skrivit.
Under förra veckan publicerade Helsingborgs Dagblad fyra texter skrivna på plats. De går att läsa här: 

  1. Lesbos: tält och tårar
  2. Lesbos: krig och kärlek
  3. Lesbos: taggtråd och drömmar
  4. Lesbos: du är Europa

Här är en femte som aldrig kom med:

IMG_1202

Lesbos: batongslag och födelsedagsbarn

Mohamad Kassoumeh, det är den sjätte september och den 23:e oktober fyller du år.

Jag frågar vart du vill fira din födelsedag och du säger att du hoppas att du kommer att vara i Sverige. Jag önskar jag kunde ge dig det, i en för tidig födelsedagspresent, att jag i ett och samma paket kunde riva de murar och förbereda de vägar du kommer att behöva vandra på.

Du har varit här i flera dagar nu utan att bli registrerad och utan registrering kommer du inte härifrån.

Du säger att du hellre åker tillbaka än stannar här.

Du har flytt från kriget men,

ingenting är värre än det här, säger du.

Det luktar piss omkring oss Mohamad, i hamnen finns inga toaletter. Här finns ingenting annat heller förutom en kollektiv vilja att vilja lämna ön, fängelset, som jag kan lämna men inte du.

Idag är det söndag och ingenting  öppnar förrän imorgon, du vet att du måste stanna ett dygn till – säkert flera och din blick svartnar av tanken på en dag till på den här ön.

Mitt ansikte är så fult just nu säger du och inga av mina ord känns tillräckliga. När du flydde från Turkiet satte smugglarna dig i båten och lämnade er för att köra båten själva. I tretton timmar var ni vilse på havet och sedan kom du fram hit.

Du hade ditt pass och din plånbok men dom försvann i havet. Allt du har kvar är ett sönderblekt ID-kort. Du är femton år på bilden men det ser ut att vara ännu längre sedan; dina gröna ögon har blivit svarta av kriget.  Din näsa är solbränd, röd, det är 34 grader på Lesbos idag och du har väntat i hamnen i en vecka. Mohamad, du vill åka härifrån nu.

För ett år sedan firade du din födelsedag i Libanon, du arbetade som tandhygienist där och var tvungen att arbeta på din födelsedag.  Du är två månader äldre än mig, ditt stjärntecken är skorpion och hade inte hela världens sorger rymts i dina ögon skulle jag kunnat skämta om att du är utbildad upp till tänderna

Du ber mig om svar men jag har inga.
Bakom oss hörs polisens batongslag mot dina vänner.

Jag säger att jag hoppas att vi firar din födelsedag tillsammans i Sverige.

En aktivist är en extremist är en terrorist

Hej Gomorron Sverige!
Vad kul att ni i ett inslag om terrorism nämner det här. Autonoma vänstern är alltså numera inte bara extremister utan också terrorister!
Också intressant att se ert härliga bildmontage av terrorism där bara islamiska staten och andra islamistiska grupper får figurera, trots att det har konstaterats att högerextremistiska grupper är ett större terroristhot på många platser i världen.
Skönt att terrorism är något som tydligen går att slentrianrapportera om lite hur som helst, känns stabilt.

Skärmavbild 2015-08-28 kl. 09.35.20

Förändringen kommer när vi reser oss upp och går

Skärmavbild 2015-07-19 kl. 12.37.29

I fredags satt jag på en uteservering i Karlstad och pratade med en kille om ”inställning till livet”.

Han var av övertygelsen att det som skiljer folks välmående åt är deras inställning till livet. Huruvida fattiga människor mår bra eller inte beror helt enkelt på deras inställning, påstod han.

Hans exempel: ”folk i slummen är lyckligare än oss. De är glada för de små sakerna i livet”.

På Facebook ser jag att en man delat en kvinnas status. Temat är: ”alla borde inspireras av den här självständiga kvinnan”. Hon skriver att hon minsann rakar fittan och bakar bröd och gör en hel del andra saker som kan anses vara feminint betonade men att hon har valt det själv. Hon har minsann sett till att göra sig själv lycklig.

I en teve-soffa reser sig Adam Tensta upp och går, för att manifestera mot att TV4 inte tar avstånd från rasism.

Efterspelet blir, bland annat, att Elisabet Höglund kallar handlingen ”oförskämd” , Per Gudmundson skriver att Adam Tensta kan få unga i förorten att tro att det inte är värt att anstränga sig och kommentarsfälten svämmar över av kommentarer om att den där Adam Tensta sätter alla ”välartade, skötsamma invandrare” i dålig dager.

Folk vill så gärna se förtryckta grupper sitta med ett leende på läpparna – på sin höjd komma med mössan i hand och be om några smulor.

Folk vill höra om det lyckade exemplet, om individen som har hittat en genväg ut ur sitt eget förtryck.

Ska någon ändå vara besvärlig så får den se till att förklara varför; Adam Tensta uppmanas av Niklas Svensson att sitta ner och diskutera strukturell rasism istället för att ställa sig upp och gå:

För inget är så besvärligt som att visa att man har fått nog. Som utsatt ska du hitta det fina i att vara utsatt, eller förklara pedagogiskt för den som utsätter dig för förtrycket vad hen gör för fel.

Vi älskar historierna om genvägarna, kvinnan som är självständig trots att hon gillar att göra saker som kan anses vara förtryckande. Vi älskar historierna om lyckan i fattigdomen, där den utsatte har hittat ett större syfte än det materiella, där lyckan är i de små ögonblicken. Det är en bekväm bild av förtryck eftersom den inte innehåller något motstånd. Så länge vi reproducerar det goda exemplet, det pedagogiska, lyckliga, självständiga exemplet så behöver ingen heller ifrågasätta strukturerna som ligger bakom att folk fortsätter bor i slumområden. Vi behöver inte ifrågasätta varför kvinnors roll förminskas till någon som ska vara skön att se på, någon vars roll i samhället är att underlätta för mannen genom att utföra hans hushållsarbete.

Vi behöver inte ifrågasätta afrofobin, som leder hatbrottsstatistiken och som tvingar drabbade att om och om igen pedagogiskt förklara vilka verbala kränkningar de är med om, som tvingas förklara att det inte är slumpmässiga förolämpningar utan en del av en större struktur.

En struktur som får TV4 att boka rasistiska gäster och som håller afrosvenskar utanför bostads- och arbetsmarknaden.

När Elisabet Höglund kallar Adam Tenstas handling för oförskämd använder hon samma retorik som vår före detta migrationsminister gör när han ber Somar Al Naher att visa tacksamhet över att hon fått asyl i Sverige.

När mannen på Facebook delar kvinnans status om att hon är självständig ber han oss om att vara tacksamma för att vi som individer då och då kan fly delar av det förtryck som drabbar  oss.

När jag sitter och pratar med en kille som tror att folk i fattigdom är lyckligare än folk som garanterat har mat på bordet, som vet att de kan försörja sina barn och som inte behöver oroa sig för att hamna på gatan – då pratar han om tacksamheten.

Men vet ni, inga samhälleliga förändringar kommer från tacksamhet. De kommer från att, likt Adam Tensta, visa att vi har fått nog.

Förändringen kommer inte när vi hittat våran plats i tv-soffan, fattigdomen eller sexismen.

Förändringen kommer när vi reser oss upp och går.

Moriskan en fredagkväll.

Moriskan, fredag. Queer-klubben Tomboy fyller tio år och dansgolven är fyllda med personer som är i behov av ett tryggt rum, en plats där ingen ifrågasätter hur du ser ut eller vem du hånglar med.

Från facebookeventet:
Tomboy är klubben för alla som vill ha en perfekt utekväll, där ingen bryr sig om vem du är eller hur du ser ut. Det viktigaste är att du har roligt och känner att Klubb Tomboy är en säker zon.

I källaren finns herr-toaletten och dam-toaletten. Utanför dam-toaletten står ett tiotal människor i kö, utanför herr-toaletten inga. Så vi går dit. Det gör också personer som uppfattas som tjejer.

Efter ett tag kommer en vakt och säger att vi inte får gå in där. Han ställer sig inne på killtoaletten och vaktar så att bara de som uppfattas som män går in.

Det kanske är en queerklubb på dansgolven där uppe, säger han, men här nere är det damernas och herrarnas som gäller.

Vi ifrågasätter det han säger och undrar hur han vet att vi är kvinnor. Han kallar på förstärkning, två vakter till. En transperson blir bortvisad och får inte gå på toaletten hen vill gå på utan tvingas in på dam-toaletten.

Moriskan, fredag. På uteserveringen på queer-klubben Tomboy står människor och röker, människor som har kommit hit i tron om att det kan vara en frizon. Där står två av mina vänner med varsin cigarett.  En kille grabbar tag i en av dem. Hon tar avstånd men killen vägrar bli avvisad. Han följer efter mina vänner och börjar kalla dem för fula flator och horor. Han tränger sig på, vägrar ta ett nej. Tillslut knuffar min kompis undan honom för att han ska backa. Då spottar han henne i ansiktet. Hora, säger han.

Min vän försöker få tag på en vakt, men de finns ingenstans. De står allihop och ser till att endast folk som ser ut som män går på herrarnas toaletter. På vägen ut försöker min vän förklara för en vakt vad som hänt. Han vägrar lyssna. Kollar henne inte i ögonen. Hon vänder sig till en annan vakt och den första vakten går då demonstrativt förbi henne och knuffar medvetet till henne medan han går. Samtidigt står den andra vakten och tuggar på godis och kollar ointresserat på min vän som försöker berätta om killen.

Moriskan, fredag. Nere vid toaletterna börjar fler och fler ifrågasätta vakternas beteende. En av mina vänner undrar varför de tycker att det är så viktigt vilka som går på toaletten. Han kör upp henne mot väggen och kastar ut henne genom dörren. Sedan gör de likadant med en annan vän till mig.

Transpersoner försöker gå på toaletten. Vakterna hänvisar dem till handikapptoaletten på ovanvåningen eftersom killarna inte vill ha er här.

Tomboy är klubben för alla som vill ha en perfekt utekväll, där ingen bryr sig om vem du är eller hur du ser ut. Det viktigaste är att du har roligt och känner att Klubb Tomboy är en säker zon.

Prisad vare mannen.

Grattis alla nobelpristagare! Grattis till tiden ni har kunnat lägga på att vara kreativa, till att reflektera över och ifrågasätta det ni gör.
Denna kväll är en hyllning till nördarna, de som lägger all sin vakna tid på sitt särintresse. Historiskt sett är 876 av dessa nördar män. 45 är kvinnor.
När männen i vetenskapsakademin år efter år ger priser till män beskylls de för att ha glömt bort alla kvinnliga genier. Men de glöms inte bara bort. De får inte en chans att existera.

Kvinnor definieras av sina misstag.
1911 fick Marie Curie nobelpriset i kemi. När nobelkommittén fick reda på att hon haft en utomäktenskaplig affär bad de henne att  stanna hemma.
Sådant får inte kvinnor syssla med om de vill bli sedda som genier.
Hon svarade kommittén att de borde koncentrera sig på annat och blev därmed en av fyra kvinnor som fått priset genom historien.

Män hyllas för att de är flitiga.
Paul Sabatier som 1912 fick nobelpriset i kemi ”för hans metod att hydrogenera organiska föreningar i närvaro av finfördelad metall” behövde troligen inte hämta sina ungar på förskolan.
Inte heller tror jag att Peter Higgs som fick fysikpriset förra året tänkte på så mycket annat än ”den teoretiska upptäcken av en mekanism som bidrar till förståelsen av massans ursprung hos subatomära partiklar”.
Någon annan fick väl tänka på hushållet och det reproduktiva arbetet och allt annat som krävs för att livet ska rulla på.

Det är ett privilegium att få nörda. Därför kommer nobelpriset fortsätta att delas ut till vita rika män. Ingen annan kan lägga all sin tid på kvantfysik eller hydroaromatiska föreningar.
Nästa nobelpris borde tilldelas den som lyckas frigöra tid för andra nördar än mannen.

Nya sättet att slå sig fri från kritik!

Att helgardera sina rasistiska utlåtanden genom att börja en mening med ”jag är inte rasist men…” har länge varit en strategi som använts av alla rassar som vägrar kalla sig för rassar.
Genom att avfärda lyssnarens alla misstankar om att något låter fett rasistiskt så kan en säga lite vadsomhelst! En liknande strategi använde jag och många andra när vi var barn. Vi började meningar med ”inte för att vara taskig men…” och sen var vi taskiga!

Idag är det lite svårare med just inte rasist men…- starten av en mening då den är alldeles för etablerad. Folk har helt enkelt fattat att börjar någon med att något inte är rasistiskt så kommer det förmodligen att sluta med att det är just rasistiskt..
Dessutom finns ju sidan ”Inte rasist men…” som handlar om knäppa grejer som rasister har sagt. Så ängsliga personer som envisas med att säga osofta grejer måste helt enkelt hitta på ett nytt sätt att avdramatisera vad som komma skall.
För att komma undan måste en helt enkelt vara lite mer medveten och tvetydig än att säga en sak och mena en annan. Ofta används någon av följande tekniker för att parera sig mot all eventuell kritik

1.     Förlöjliga den som kan komma att kritisera dig, a la Fredrik Strage:

2.     Gör avkall på all eventuell politisk korrekthet så att dina uttalanden framstår som lite edgy!
3.   Vänd problemet mot den som beskyller dig för att göra något fel, a lá Alice Teodorescu eller varje liberal debattör någonsin:
Men i kölvattnet av pratet om identitetspolitik är det vinnande sättet att befria sig från skuld att påbörja en mening med…
  4. ”erkänn din identitet och framstå som så medveten att du sedan kan utnyttja din maktposition utan att få skit!”.

Kalle Lind manifesterar detta i sin senaste krönika i Etc som handlar om att folk måste börja fatta skämt. Kalle Lind presenterar vad han menar är två läger i dagens vänsterdebatt:
”På ena sidan står identitetsvänstern: hbtq-personer, etniska minoriteter, feminister. På andra sidan står den traditionella vänstern som menar att klassbegreppet måste vara det viktigaste analysverktyget”.
  Kalle Lind menar att antingen är en typ lesbisk, svart eller feminist och där med en del av identitetsvänstern, eller så är en traditionellt vänster och fokuserar på klass. Den traditionella vänstern får vi anta är vita, heterosexuella cis-män som Kalle Lind själv som tycker att alla andra ska sluta vara så tramsiga och försöka förstå skämt istället.
Vidare skriver han att han inte vill förminska någon av sidorna i debatten. Trots detta exemplifierar han med en transperson och en rasifierad kvinna som tagit illa upp av ”den värld där jag (Kalle Lind) har mitt hjärta: humorn”.
Såhär är det. Jag tycker också att klassbegreppet är det viktigaste analysverktyget. TROTS att jag enligt Kalle Lind tillhör identitetsvänstern eftersom att jag även är feminist. Och ni förstår nog utan att jag måste påpeka det att det finns rasifierade och hbtq-personer och alla möjliga andra personer som inte känner sig bekväma i att bli inputtade i Kalle Linds identitetsvänster-kategori.
Det han gör är ju nämligen att tilldela oss identiteter vi inte vill ha. Och sedan kalla oss för tråkiga när vi inte skrattar åt skämt som handlar om oss. Varför måste folk skämta på bekostnad av förtryckta grupper? Och varför måste en nödvändigtvis tycka att det är så jävla kul?
Oavsett vänsterfalang så är det tröttsamt med personer som ska visa att de har fattat grejen med sin ställning gentemot andra i samhället och sedan använda det för att hacka ner på människor som har svårare att göra sin röst hörd än en själv.
   “Jo, jag vet att det är lätt för mig som vit heterosexuell cisman att tycka att utsatta grupper borde rycka lite mer på axlarna åt skämt, men jag tycker det likafullt”, skriver han.
Jag är så less på den här typen av begrundande förståelse för sin egen identitet. Det du säger blir inte bättre för att du har reflekterat över vem du är. Du säger samma sak oavsett. Detta gubbiga sätt att utforska sin egen spegelbild förstärker bara bilden av att varje gång vi, som enligt Kalle Lind ingår i identitetsvänstern, kritiserar något, så gör vi det bara i någon slags självförverkligande syfte.
  Genom att påtala att en är cis, man, hetero så utgår han också från att de andra personerna i hans text reagerar som de gör just för att de är svarta eller bisexuella eller trans eller vad fan som helst som inte ingår i hans traditionella vänsterbegrepp. Han ger oss identiteter som vi inte har valt själva. Jag ser och hör det allt oftare, folk som inte har skapat någon större antirasistisk förståelse utan istället bara påtalar att de är vita hit och dit. Jag ser inte det progressiva i det.
  Men vad vet jag. Jag kanske bara borde rycka lite mer på axlarna åt Kalle Linds och resten av den traditionella vänsterns skämt.