den vaginala världsomseglingen

10645195_10152260094461930_7358093735272536802_n

ni skär genom haven
där månen säljs av sitt eget ljus

hav som lyfter dessa män
i sin färd, mot den vaginala världsomseglingen
där livet dog för länge sedan
av tiden som dog för länge sedan
krossade av era vita fötter
i grumliga vatten under stampande hovar
för ni oss in i den blinda stigen
vår undergång
splittrade själar står vi mitt i slagfälltet
öppen eld
där vatten varit vilt
där vi har simmat motströms
mot erosion där saltet nålar sig fast på våra kroppar
men vi är den lysande strimma, och vi kommer att nå platån

för vi dog för länge sedan
tiden dog för länge sedan
vi är dem som idisslat stunderna

vi är dem folk av land som köpts och sålts

vi är historia
ni är Columbus
fartyg fyllda av kropp och människovätska
ett erövrande av känslor
vi är munnar som rivs upp när de inte längre kan ta smärtan av priskans slag
en kropp utsmyckad av sår som bara vi kan se

ni skär genom haven
där månen säljs av sitt eget ljus
ni är på er vaginala världsomsegling

vi är de som sänker era skepp
vi är de som äter upp er

vi är historia.
förlorande i tiden för den koloni ni byggt på våra kroppar
men inte förlorade i tiden för koloniserande

aldrig mer rör ni våra kroppar
aldrig mer kommer ni nära våra känslor

de hårda piskslagen
som dekorerats på våra kroppar och själar
stiger nu upp ur havet
som krigare
kärlekskrigare
det är vad vi är

Av: Fatuma Awil

Vykort från Lesbos

Jag har precis kommit hem från Lesbos där jag har varit och skrivit.
Under förra veckan publicerade Helsingborgs Dagblad fyra texter skrivna på plats. De går att läsa här: 

  1. Lesbos: tält och tårar
  2. Lesbos: krig och kärlek
  3. Lesbos: taggtråd och drömmar
  4. Lesbos: du är Europa

Här är en femte som aldrig kom med:

IMG_1202

Lesbos: batongslag och födelsedagsbarn

Mohamad Kassoumeh, det är den sjätte september och den 23:e oktober fyller du år.

Jag frågar vart du vill fira din födelsedag och du säger att du hoppas att du kommer att vara i Sverige. Jag önskar jag kunde ge dig det, i en för tidig födelsedagspresent, att jag i ett och samma paket kunde riva de murar och förbereda de vägar du kommer att behöva vandra på.

Du har varit här i flera dagar nu utan att bli registrerad och utan registrering kommer du inte härifrån.

Du säger att du hellre åker tillbaka än stannar här.

Du har flytt från kriget men,

ingenting är värre än det här, säger du.

Det luktar piss omkring oss Mohamad, i hamnen finns inga toaletter. Här finns ingenting annat heller förutom en kollektiv vilja att vilja lämna ön, fängelset, som jag kan lämna men inte du.

Idag är det söndag och ingenting  öppnar förrän imorgon, du vet att du måste stanna ett dygn till – säkert flera och din blick svartnar av tanken på en dag till på den här ön.

Mitt ansikte är så fult just nu säger du och inga av mina ord känns tillräckliga. När du flydde från Turkiet satte smugglarna dig i båten och lämnade er för att köra båten själva. I tretton timmar var ni vilse på havet och sedan kom du fram hit.

Du hade ditt pass och din plånbok men dom försvann i havet. Allt du har kvar är ett sönderblekt ID-kort. Du är femton år på bilden men det ser ut att vara ännu längre sedan; dina gröna ögon har blivit svarta av kriget.  Din näsa är solbränd, röd, det är 34 grader på Lesbos idag och du har väntat i hamnen i en vecka. Mohamad, du vill åka härifrån nu.

För ett år sedan firade du din födelsedag i Libanon, du arbetade som tandhygienist där och var tvungen att arbeta på din födelsedag.  Du är två månader äldre än mig, ditt stjärntecken är skorpion och hade inte hela världens sorger rymts i dina ögon skulle jag kunnat skämta om att du är utbildad upp till tänderna

Du ber mig om svar men jag har inga.
Bakom oss hörs polisens batongslag mot dina vänner.

Jag säger att jag hoppas att vi firar din födelsedag tillsammans i Sverige.

Riv alla stängsel

600
Aylan Kurdi, treåringen som drunknade.

Det gläder mig att mitt Facebook-flöde de senaste dagarna fylls av folk som försöker hjälpa familjer som flyr till Europa.

Att solidariteten växer och att människor verkar vilja försöka förstå vidden av det helvete som folk genomgår för att komma till Europa.

Men det har sagts förut och jag säger det igen: det ska inte krävas en bild på ett dött barn för att se en katastrof. Du ska kunna vara en gammal man – levande! -en familj, en tant, en rebell. Du ska kunna komma med hela din släkt och ändå få hjälp att fly från fascister, krig och avrättningar.

Nu har pappan till den pojke som drunknade erbjudits asyl i Kanada. Som att alla de tusentals personer som nu befinner sig på flykt kan representeras av en familj.
Som att inte hans vänner, hans morfar, hans grannar också är lika viktiga.
Som att du måste hålla upp din döda son för att folk ska se dig som en människa.

Jag hoppas att alla som skänker pengar till UNHCR också engagerar sig politiskt för att öppna upp alla gränser, stänga alla förvar och riva ner Europas murar.

Jag hoppas att bortom de initiativ som nu har skapats så finns det också en politisk kamp om resursfördelning, där vi inte bara skänker pengar genom välgörenhet utan också ifrågasätter varför vissa har mer pengar än andra.

Där folk ser igenom rasismen som sätter flyktingar och invandrare i problemformuleringens hjärta. (Som att de var Syrier på flykt som tog våra pengar och inte chefer, kapitalister och företag).

När sociala medier tystnar hoppas jag att alla som skänkt pengar ser rasismen som gör att Ungern kan markera flyktingar med siffror och skeppa iväg folk på tåg mot deras vilja och ser att det är samma rasism som flyktingar i Sverige får utstå varje dag, på gatorna, i förvaren och i kommentarsfälten.

Jag hoppas att ni ser fattigdomen på våra egna gator – den som EU-migranter får utstå varje dag, den som utövas av myndigheter och arbetsgivare. Den som gör att jag har enklare att få bostad än Mohammed.

Den som gör att Sverige anses ha ett ”generöst flyktingmottagande”, som att det är generöst att släppa in några och stänga ute andra.

Och när ni – vi – ser det: gör motstånd.

Bortom välgörenheten fortsätter det politiska systemet att stänga folk ute.
A desalambrar, a desalambrar.
Riv alla stängsel, riv alla stängsel.